Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 603
"Herr Durer, det ar er vi söka; var sa god och
kom in," sade den första konstapeln, med en ton af
aktning, som Konrads utseende och hållning ovilkorligt
ingaf honom.
"Mig?" utropade Konrad i högsta förvåning och
gick in genom den öppnade dörren. "Det ar icke
möjligt! Ni misstaga er säkert."
"Nej, visst icke! Ni ar ju kandidaten Durer?"
"Ja visst, men hvad kan föranleda er att söka
mig vid denna tid och på detta ställe?"
"Vi hafva order att häkta er, livar ni an må
anträffas, och att vi funnit er här förminskar icke
de misstankar ni ådragit er," sade konstapeln kallt.
"Men jag vet hvarken hvem ni ar eller hvilka
dessa misstankar äro," sade Konrad uppbragt.
"Se här, kan ni få reda på båda delarne!" man-
nen uppknäppte sin rock, visade Konrad sin bricka
och räckte honom ett papper.
"Mord!" utropade Konrad, som uppvecklat pap-
peret och hastigt genomögnat det. "Store Gud! Dröm-
mer jag eller ar jag vaken," fortfor han upprörd och
såg sig omkring med en min, som om alltsammans,
denna dystra och besynnerliga omgifning och dessa
främmande menniskor, som syntes honom likna spöken
i det flämtande och osäkra ljusskenet, varit foster af
en obehaglig dröm, hvarur han sökte att slita sig lös.
"Men det ligger ju icke den ringaste rimlighet
uti allt detta! Hvad kan man hafva för anledning
att misstänka mig för något sa förskräckligt?" sade
Konrad, hvars förstånd omöjligt kunde förlika sig med
3«nna oväntade upplösning på hans äfventyr.
"Detta tillhör icke mig ätt bedöma. Var nu sa
god och följ med!" återtog konstapeln otaligt, och sköt
Konrad sakta framför sig.
Hvad var att göra ? Ett ögonblick ingåfvo honom
ungdomens och oskuldens naturliga mod och trotsighet
tanken att sätta sig till motvärn, men eftertanken och
åsynen af de tvenne karlärne, som väntade i det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
