Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SEKIN. 623
en promenad föga lockande. Mannen tryckte det half-
sofvande barnet närmare intill sig och fortsatte sin
väg, säker att obemärkt hinna ut ur den stora mörka
sofvande staden, der han sjelf vuxit upp i mörker och
brott, insupit alla dess förpestade ångor och nu fågel-
fri smög omkring för att kunna rädda det lif, som icke
ens mera tillhörde honom och som han äfventyrat
under det instinktlika begäret att rädda och bevara
detta barn, det enda i verlden som med rätta tillhörde
honom.
"Hon, denna lilla eländiga varelse, skulle nu blifva
en annan Antigone för denna moraliskt blinda oedip."
Sa tänkte han, eller rättare, en obestämd, halft omed-
veten känsla målade något dylikt i sväfvande, bilder
för hans dunkla förstånd.
Den religiösa förhoppningen om det godas slutliga
framgång se vi emellertid sa ofta gäckad och skulle
kanske finna det helt naturligt, om vi något litet mo-
difierade våra begrepp om ondt och godt efter frenolo-
gernes mening derom. "Det goda ar egentligen ingen-
ting annat an den normala, det onda ingenting annat
an den abnorma verksamheten hos själens grundkraf-
ter", och den fria viljan ar slutligen icke annat an
resultatet af de starkaste motiven.
Den tolerans, som borde bli följden af detta åskåd-
ningssätt, torde emellertid väl aldrig komma i tillämp-
ning, och troligen komma vi ständigt att straffa och
afsky dessa olyckliga varelser, der den abnorma verk-
samheten hos deras organer blir menlig för andra,
och detta ar också helt naturligt.
Det onda och det goda skola ständigt kämpa och
ständigt vexla, men aldrig upphäfva hvarandra sa länge
lifvet varar; men dessa ord äro egentligen endast
uttryck för våra olika begrepp, liksom orden "rödt"
och "blått".
I detta ögonblick under den kalla mörka natten,
då den rödhårige mannen vandrade ensam och tyst
fram på de slippriga och våta gatstenarne, rörde sig
några dunkla goda känslor inom honom, ett begär efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
