Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 625
mystiska figurer, och nästa ögonblick såg han sig om-
ringad af de fruktade poliskonstaplarne.
"Sa ha vi dig ändtligen, din gamle skälm!" utro-
pade den främste af dem triumferande och fattade
mannens arm. "Du, Pettersson, känner nog igen honom,
ty du var med att söka honom när han rymde ifrån
Långholmen?" fortfor han.
"Frans Theodor Thorson! Ja bevars, jag känner
nog igen hans röda peruk," svarade en annan af kon-
staplarne och tog hans andra arm.
Thorson svarade emellertid ingenting, han syntes
ett ögonblick alldeles bedöfvad, men plötsligt gjorde
han sig med en våldsam ansträngning lös, kastade sig
baklänges emot brons bröstvärn, lyfte barnet, som han
höll i famnen, upp i höjden, tryckte det åter en sekund
intill sitt ansigte, och släppte det sedan ned i den
mörka, brusande strömmen. Den sofvande lilla varelsen
sjönk i dimman såsom i en bädd af hvita bolstrar, och
de gröna kalla böljorna derunder mottogo det, för att
aldrig låta dess sömn upphöra; ett enda kort ångest-
rop, och allt var tyst.
Allt detta hade skett sa hastigt och oväntadt, att
först då den förtviflade mannen sjelf skulle hoppa upp
på stenpelaren för att följa sitt barn, hunno konstap-
larne fram för att hindra honom, och han sjönk i
stället med en djup suck ned på bron liksom liflös.
På andra sidan, med armarne i kors öfver bröstet,
stod den, som utpekat offret, och tycktes med sina
skarpa, svarta ögon kunna genomtränga mörkret, som
inhöljde scenen midt emot; ty då konstaplarne några
minuter fåfängt varit sysselsatta att få fången på fötter
igen, gick han långsamt tvärs öfver bron och fram
till den känslolöse mannen, lutade sig ned till honom
och hviskade några ord i hans öra.
Thorson reste upp hufvudet, stirrade på honom
och mumlade liksom i sömnen: "Testa"!
En stund derefter var platsen tom. De enstaka
ljusen i slottsfönstren voro släckta, regnet plaskade i
Claude Gerard. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
