Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN.
631
direktören. Hvad skall jag säga?" hviskade befälhaf-
varen andlös.
"Visa honom hans egen skriftliga order," sade
Larsson grinande.
Befälhafvaren gjorde en grimas och framtog pap-
perslappen, som befanns lika ren och ©skrifven som
förut, huru noga han an vid ljusskenet beskådade den.
I detsamma voro alla tre nära att uppgifva ett
rop af öfverraskning och förskräckelse, då celldörren
gaf vika för den ena vaktknekten, hvilken under sökan-
det på golfvet stält sig deremot, och nu, då den öpp-
nades, föll baklänges in i cellen, i samma ögonblick
den gälla hvisslingen af direktörens pipa ljöd genom
korridoren.
Befälhafvaren stod alldeles handfallen och Lars-
son skuffade undan den fallne kamraten, som sjelf icke
var angelägen att stanna inne i mörkret hos den hem-
ska och fruktade fången, och sökte nu att stänga dörren,
hvilket emellertid var omöjligt, då nyckeln saknades.
Direktören, som fåfängt väntat någon hörsamhet på
sin kallelse, nalkades i detsamma och begärde med vred-
gad röst en förklaring öfver denna oväntade oordning.
Den stackars befälhafvaren gaf denna förklaring
sa stammande och oredigt, att den mera kallblodige
Larsson måste hjelpa honom, och då den uppretade och
förvånade direktören, som icke visste hvad han skulle
tro om hela detta uppträde och ännu icke visste om
den förlorade nyckeln, ändtligen fått någon reda på
saken, var hans första befallning, att öppna celldörren
och släppa ut den förmente presten.
Dörren slogs upp, ljuset ifrån lamporna i korri-
doren strömmade in och upplyste fullkomligt det lilla
rummet; direktören steg in, men hans blickar sökte
förgäfves någon främmande derinne; endast fången var
på sin plats, men till hans förundran låg han icke
längre hopkrupen och känslolös i ett hörn, han satt
på sängkanten med hufvudet lutadt emot händerna och
då direktören steg’ in, reste han sig upp i god ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
