Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
EN JAGARES HISTORIER.
I ungdomen förstår man mindre att reda och
särskilja"sina känslor; de framstå derföre mera bittra
och öfverdrifna, och aldrig hade Agatha känt sig mera
olycklig an under denna otrefliga och tvungna vandring.
Framkommen till operahuset, var trottoaren utan-
för, som vanligt, full af karlar, och den stackars flic-
kan, ovan att finna sig ensam vid denna tid, såg sig
förskräckt om efter sin drumlige följeslagare, som råkat
förlänga de föreskrifna tre stegen till mångdubbelt
denna längd och alldeles icke syntes till. For att
undvika alla dessa mönstrande ögon, som mötte henne,
gick hon hastigt ned på gatan igen och kom med det-
samma alldeles midt emot en liten näsvis kontorist,
som med en oförskämd blick strök henne under hakan
och sade henne några plumpa artigheter.
I samma ögonblick for den lilla herrn åt sidan,
med en fart och en förskräckelse, som om han fått en
elektrisk stöt; en hand fattade Agathas och en lag och
behaglig röst sade tätt vid hennes öra:
"Lugna er, stackars barn! Tag min arm, jag ar
tillräckligt gammal för att blifva er ledsagare."
Den ångestfulla Agatha såg upp; en lång mörk
figur stod framför henne, och villrådig och förundrad
stammade hon: "professor Testa!"
"Ja visst, jag ar ju en gammal bekant! Tillåt
mig föra er till er loge."
Öfverväldigad af alla de minnen, som italienarens
åsyn väckte, och kännande samma hemlighetsfulla bäf-
van, som hon erfarit vid hans åsyn förut vid Medevi,
stannade den unga flickan orörlig.
"Kom, kom!" fortfor han, och hans sällsamma
ansigte, hvilket Agatha sett antaga sa många uttryck,
hade i detta ögonblick ett sa faderligt och vanligt
utseende, att hon sakta lade sin hand på hans arm
och följde med.
"Er lefnads sol har gått i moln, mitt vackra barn,
och rosorna på edra kinder haf va bleknat litet dervid;
men, ser ni, kontrasterna, jemförelserna, äro vilkoren
for vårt omdöme; värdet, stegringen af vårt lif beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
