Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
EN JAGAKES HISTOBIEK.
ser ett försegladt bref, adresseradt till sig sjelf. Vag-
nen väntade emellertid; hennes kammarjungfru som
icke ser till hvarken herre eller fru, och tänkande att
de nygifta kunna behöfva en erinran om soupén, som
hon förmodar att de under sitt kärleksjoller förglömt,
går slutligen in att söka dem, och finner sin matmor
afdånad på golfvet med det öppnade brefvet i handen.
"Nå, men hvad innehöll då detta bref?" frågade
den gamla damens granne, som satt alldeles bredvid
Agatha, hvilken mot sin vilja måste åhöra detta samtal.
"Ingenting mindre an en helt uppriktig bekän-
nelse, att han aldrig älskat sin fru, utan begärt hennes
hand, endast for att tillfredsställa en obegriplig nyck
af sin älskarinna, den vackra italienskan, som han lärt
känna vid Medevi, att hon nu rest sin väg med hans
hjerta, och hvad värre var, nästan hela hans förmö-
genhet, hvilken hon på tusen sätt tillnarrat sig, samt
slutligen att han sjelf hals öfver hufvud begifvit sig
efter henne, för att söka återfå både det ena och det
andra, men troligen, som den uppretade Öfverstinnan
S., svärmodern, trodde, för att aldrig återkomma.
"Min Gud, hvilken olycka! Der sitter nu den
arma menniskan ruinerad, beklagad och beskrattad kan-
hända?"
"Den stackars modern ar nästan lika beklagaps-
värd, ty detta parti var helt och hållet hennes verk."
De båda damernas samtal fördes nu mera lågt;
Agatha hörde intet vidare och mumlade sakta för sig
sjelf: "jag bedrog mig då icke i min motvilja för denne
Adam Lennitz. Stackars Therese!"
"Se, Agatha, mamma nickar åt oss!" ropade ett
af barnen framför henne och räckte sig emot loge-
kanten, för att återgifva helsningen till friherrinnan,
som satt på amfiteatern nedanför.
Sidan gick i detsamma ned, och den lilla flickan
fortfor:
"Nu resa mamma och onkel sig upp; låt os»
skynda att komma med dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
