Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAKMOES SKBIN. 645
vägen mellan Medevi och Motala och funderade på
hvad jag skulle företaga, kommer Sellinskan med en
krämarlåda på ryggen vandrandes. Vi hade varit
gamla bekanta och hon igenkände mig genast. Jag
var just icke sa belåten med den saken att börja med,
men sen berättade jag henne alltsammans. Den in-
mariga käringen låtsade om ingenting, hon, utan vi
skildes åt i all vänskaplighet; men dagen derpå . då
jag tänkte söka upp henne for att få låna lite pengar
af henne, och kommer till stugan, der hon bodde, sa
bär det sa till, att jag först tittade in genom fönstret,
för jag var just icke angelägen att råka ut för någon
främmande. Nå, hvad får jag se, om icke Sellinskan,
som sitter vid bordet och har mitt skrin framför sig.
Att hoppa in, hugga, käringen i lufven och taga mitt
rof, hade varit gjordt i en handvändning, ehuru hon
icke var något lam, utan nog skulle försökt att taga
igen det, men just som jag lägger näfven på fönster-
karmen, sa öppnas dörren midt emot och den der unge
herrn kommer in i stugan." Thorson pekade dervid
på Konrad, som följde hvarje ord i hans berättelse
med den lifligaste förvåning och uppmärksamhet.
"Han hade då en helt annan uppsyn an nu,"
fortfor han småskrattände, "han höll en stor blomqvast
i handen, och var minsann lika blomstrande som ro-
sorna deri."
Det sorl af deltagande för Konrad, som äfven
hade tycke af bifall åt berättaren, blef i detta ögon-
blick sa starkt, att den rödhårige mannen måste afbryta
för några minuter, hvarunder han såg sig omkring i
tingssalen och märkte rundtomkring hur intresset för
hans berättelse kommit all ovilja för berättaren att
glömmas.
"Jag hejdade mig," återtog han, "och såg till min
stora förundran, att den unga herrn stirrade på skri-
net, precis nied samma min af igenkännande och för-
våning som jag sjelf. Jag hukade mig ned under fön-
strety och hörde nu mycket väl genom de stora sprin-
gorna, hur den här herrn beskylde käringen att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
