Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
EN JÄGARES HISTORISK.
andra. Och att sedan krångla mina kläder något
när på liket, det var då lättare, ty det föreföll mig,
som hon var nöjd att få något på sig igen. Jag ville
icke hafva ett sådant bestyr ännu en gång, om jag
ock kunde rädda lifvet dermed."
Thorson ruskade på sig och teg några ögonblick,
och för första gången nedslog han sina irrande oroliga
blickar emot golfvet, liksom för att undvika alla dessa
ögon rundtomkring, hvilkas mål han var.
"Ändtligen var det då gjordt," fortfor han, sedan
han druckit ett glas vatten, "hon var lika lång som jag,
och hennes kläder passade mig riktigt bra. Emellertid
tyckte jag att det ställe, der vi kommit i gräl och
der hon dött, icke var nog undangömdt, utan släpade
henne med mig öfver en flack och stenig höjd, som
låg straxt bredvid, och gömde henne på andra sidan
derom, der*skogen var tätare, under en stor hög af
granris, som jag träffade på. Jag tänkte sedan att
detta var mycket dumt, ty troligen ämnade man begagna
detta ris, och skalle således just der snarast upptäcka
henne. Det kunde emellertid icke hjelpas; jag vågade
icke gå tillbaka, ty jag ville ännu samma morgon söka
komma med någon ångbåt till Stockholm. .Jag samlade
upp alla de saker, som under var strid om ladan fallit
derur, lade det olyckliga skrinet deri tillsammans med
allt annat småskräp, som hon haft att sälja; glad att
anna en gammal börs med pengar deribland, tog jag
ladan på ryggen och begaf mig på vag. Det var ännu
knappt dager, när jag kom ned till Motala och gick
ombord på en ångbåt, som qvällen förut kommit ifrån
Göteborg. Man gaf ingen akt på mig under resan,
jag kom verkligen lyckligt till Stockholm, men här
blef jag igenkänd och gripen just då jag funnit mitt
barn och tänkte fly derifrån för alltid. Jag visste
hvilket lif detta barn fört dittil^ och hvad ode som
väntade det. Allt var förbi, jag kunde icke mera få
ega och skydda henne, och ... och jag släppte henne
ned i Norrström, som jag tyckte mindre mörk och kall .
och hotande an denna stora stad med allt sitt gömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
