Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att undvika den, har jag med verkligt barnslig ifver
sökt densamma, förmodligen af samma skäl som låter
barnen mest älska spökhistorier, hvilka äro nära att
skrämma vettet af dem. Nåväl, aldrig har jag i högre
grad känt denna på en gång rusande och förlamande
nervskakning än denna natt, då jag, sakta trefvande
omkring bland gruset på botten af denna öppning, för
att få tag i den klenod jag nyss sett, hastigt känner
en kall och knotig hand omfatta min egen. Hur skall
jag kunna beskrifva för dig min förskräckelse? Aldrig
kunde Don Juan med kommendörens hand i sin känna
en mera isande fasa och ett mera trotsigt mod.
Jag försökte att slita mig lös. Omöjligt, min hand
satt fast som uti ett städ, och en iskyla spred sig
derifrån ända ut till håret på mitt hufvud, det
svindlade för mina ögon en minut, men i den nästa var
jag åter vid full besinning, och omfattande i min ordning
denna hand, som icke ville släppa min, drog jag
den af alla krafter till mig.
Det gick ganska lätt, denna invånare ifrån grafvarne
inunder mig tycktes icke begära något bättre
än att åter blifva förhjelpt ofvan jord. Snart syntes
ett hufvud och tvenne skuldror ofvanför öppningen,
och i nästa ögonblick stod med ett vigt och kraftfullt
hopp en lång mörk figur framför mig och höll mitt
efterlängtade och dyrbara skrin under armen. Jag
kunde icke se hans ansigte tydligt, men jag kände, så
att säga, att det var ingen annan än Testa, denna
gåtfulla varelse, som både i min fantasi, mina drömmar
och mitt verkliga lif sedan några månader spelat
en så stor rol."
"Djefvul eller menniska!" utropade jag förbittrad,
ty vreden har en naturlig frändskap med förskräckelsen.
"Detta skrin är mitt, och jag skall ega det, om det
ock skulle kosta mitt lif."
"Ni behöfver icke begagna mera än ett af de
epiteter ni tillägger mig, ty de äro fullkomligt
synonyma," sade Testa lugnt, och böjande sig ned i gropen
igen, upptog han en liten kantig lykta, som dervid spred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
