Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vill ni dela dess innehåll? Jag tager endast
det som för er har intet värde, emedan ni icke förstår
det. Se här!"
I detsamma drog Testa sig djupare in i vinkeln
af kyrkmuren, vinkade mig att följa sig, stälde sin
lykta på en afsats vid fönstret, så att dess klara sken
föll öfver honom sjelf och skrinet, som han höll framför
sig, och vände det hastigt upp och ned.
Bottnen gick i detsamma upp som ett lock, då
han troligen berörde en fjeder, hvarom jag icke hade
någon aning, och då jag sträckte mig fram, förblindades
jag af glansen ifrån den mängd juveler, som strålade
i ljusskenet.
Testa stack ned sina hvita och knotiga fingrar
deribland och framdrog derunder ett litet gulnadt
pergamentsblad, sammanviket i tvenne delar.
"Ser ni, det är detta jag sökt, och det är hög tid
att jag funnit det. Om ni såg ut som jag, så skulle
ni skatta detta recept högre än alla verldens juveler.
Tag nu ert skrin, mitt barn, och gör er några lyckliga
dagar dermed, ni stundens bräckliga dagslända.
Då edra vingar redan äro stoft, skall gamle Testa
genom detta ännu vara ung."
Jag såg upp och hade svårt att tro mina ögon.
Testas gestalt var sammanfallen, hans ansigte grått
och skrynkligt, och öfver hela hans figur låg liksom
en tjock fällning af stoft och damm; han tycktes vara
blott en formation af falaska, som nattens minsta vind
kunde förskingra.
"Se här! Ni finner att det verkligen tillhör er,"
fortfor han och lemnade mig skrinet, "en kraftig vilja
verkar ännu efter döden. Var inte rädd att jag mera
skall uppenbara mig, då ni vidrör detta gamla skrin;
jag har fått hvad jag sökt. Farväl!"
Hans röst blef allt mera låg och otydlig, den
smälte samman med vindens sus omkring mig, och
hans "farväl" upplöstes deri liksom hans gestalt.
Jag stod qvar, knappt vetande om jag drömt eller
ej, men den ännu öppna gropen vid mina fötter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
