- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
660

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Herrliga, tjusande nordiska natur!... Gudomliga
känsla af hemmets företräden!..." deklamerade jag
högt i utbrottet af den fulla, glada lifskraften inom
mig, men fortfor strax derpå helt prosaiskt med lägre
röst: "Det var fan hvad jag är törstig!"

Det var också en ovanlig värme och jag hade
gått långt. Jag såg mig omkring, det fanns ingen
källa, icke ens en pöl i närheten och jag beslöt att
gå ut till landsvägen, som jag borde hafva temligen
nära till höger om mig, och sedan söka upp T–s
gästgifvaregård, som icke kunde vara långt borta.

En half timme derefter hade jag också hunnit
dit. Den otrefliga gården, med sitt uppkörda mjöllika
damm, sitt halmboss och sina förtroliga svin, samt
sjelfva byggningens solstekta och ruskiga utseende syntes
mig visst icke inbjudande, men man borde väl finna
något att släcka törsten med derinne, och jag öfvervann
min tvekan och gick in, i det jag helt tankspridd
kastade ögonen på en tom resvagn, som stod utanför
dörren.

En jungfru, bärande en bricka med glas och
buteljer, mötte mig genast i förstugan. Jag kunde
icke önska mig bättre och utropade helt förtjust:

"Ack, det var skönt, tag hit, min vän!" Men hon
skyndade förbi mig uppför en skral och brant trappa,
under försäkran att tvenne herrar väntade deruppe på
henne, och att jag strax skulle få allt hvad jag ville,
om jag följde henne och väntade ett ögonblick.

Hon pekade på en dörr bredvid den, der hon
sjelf ingick, och jag hade intet annat val än att gå
in och invänta det utlofvade ögonblicket.

Förargad att på en gång stöta foten emot den
höga tröskeln och hufvudet emot den låga dörrkarmen,
störtade jag in med en alldeles ofrivillig fart öfver
det sneda sluttande golfvet ända fram till ett bord,
som endast hade tre ben, och stödde sig emot väggen
för att kunna stå. Bordet ramlade nu öfver ända,
och i min orättvisa harm gaf jag det ytterligare en
spark, under det jag helt varsamt satte mig ned på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free