Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en fet, rödlätt karl om tretiofem eller fyrtio
år, med glest, ljust hår, tunna röda mustascher och
ett oföränderligt drag af belåtenhet, godlynthet och
flegma på sitt skinande ansigte. Han var klä0dd i en
fullständig drägt af nankin och hans utstående ljusblå
ögon voro försedda med blå glasögon.
Hans kamrat motsvarade deremot icke alls den
föreställning jag redan fattat om honom. Han tycktes
vara emellan fyrtio och femtio år, med en mager och
spenslig kroppsbyggnad. Hans djupt liggande ögon,
som sutto ovanligt nära hvarandra, gulbruna hy och
blåsvarta, mycket kortklippta hår, som högt uppringadt
vid tinningarna liknade en kalott af svart schagg,
gjorde honom ingenting mindre än behaglig.
Huru hade denna milda, ungdomliga och klangfulla
röst, som jag beundrat, kunnat utgå ifrån dessa
tunna, hårda läppar, öfverskuggade af korta, styfva,
sotsvarta mustascher! Jag väntade att få se en tredje
person utkomma, ty omöjligt kunde denna hårda, torra,
gamla man hafva egt en så musikalisk stämma.
Det var likväl så, ty nu yttrade han några ord
till sin reskamrat, och ehuru jag icke uppfattade hvad
han sade, igenkände jag likväl hans röst. De båda
herrarne tycktes med synnerlig uppmärksamhet betrakta
den nyss ankomna vagnen, och jag följde ovilkorligen
riktningen af deras blickar.
Gevaldigern och skjutsbonden hade stigit ned från
vagnen, och på dess baksäte satt nu ensam en mager,
gulblek trashank, hvars dumma och slöa blick tycktes
utvisa att hans belägenhet icke särdeles generade honom.
Det främsta sätet deremot intogs af en stor och
utomordentligt groflemmad karl, hvars nya kläder voro,
såsom det tycktes, genom hans egen eller andras våldsamhet,
på flera ställen sönderslitna, hans ena axel
var naken, och den temligen rena skjortan var blodig.
Hans korta och tjocka hals, hans stora hufvud, som
saknade all annan betäckning än ett lurfvigt svart hår
som i oordning nedföll öfver hans låga panna, och
hvarigenom hans inflammerade, oroliga och ilskna ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
