Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte sammanhålla under det jern, som fängslade hans
båda händer.
Flickan hade slagit sina armar omkring hans
kolossala lif, och höll sig fast med sina små magra
solbrända händer i hans vadmalsjacka, och sof så djupt
och lugnt som om hon legat i sin mors famn.
I detsamma kommo gevaldigern och hållkarlen
fram med nya hästar. Den förre, en kort och tjockhalsad
karl, med en obehaglig uppsyn, gick fram till
vagnen och sade med en ton af gäckeri och öfvermod,
i det han slog fången temligen hårdt i hufvudet med
skaftet af den läderpiska han höll i handen:
"Nå, min gubbe, har du hunnit skaka ilskan ur
dig ännu? Hva’ sa’?"
Den tilltalade vände icke på sig och kastade endast
en blick af hat och vanmäktigt raseri på sin retsamme
fiende.
"De kännas väl de här armbanden, förmodar jag,"
fortfor gevaldigern, i det han undersökte jernet, som
omgaf fångens handleder, och lyfte på kedjan, som
hängde ned derifrån, och var fäst i det trästycke, hvari
hans fötter voro fastsatta, hvarvid han temligen omildt
stötte undan den sofvande flickan.
Hon vaknade likväl icke; endast ett drag af smärta
sammandrog hennes fina ögonbryn, och hennes hufvud
föll tungt tillbaka på sin förra plats.
Men hennes herkuliska beskyddare, hvars vrede
icke längre tycktes kunna undertryckas, gaf i detsamma
den nedlutade gevaldigern en knuff för bröstet, som,
ehuru den syntes ganska lindrig, kom denne att ragla
ett par steg baklänges.
Rodnande af harm och under en ström af ovett
och förbannelser, störtade han åter fram och gaf fången
ett slag i ansigtet med flatsidan af den sabel han
bar vid sidan.
Ett bredt, blårödt märke flammade upp i den
slagnes ansigte; raseriet, som tydligen sedan en stund
sjudit inom honom, var bragt till sin höjd; i ett nu
kastade han den yrvakna flickan ifrån sig ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
