- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
673

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Kanhända jag skall följa dig?" ropade löjtnanten
och stack ut hufvudet igenom vagnsgardinerna, men
liksom flat öfver sin egen ovanliga propos, drog han
sig genast, utan att vänta på svar, in i vagnen igen
och beredde sig på att med tålamod vänta på utgången
af sin väns äfventyr.

Åskan, som dragit längre bort, hördes emellertid
ännu, och efter långa mellanstunder lyste det bleka
och osäkra skenet af aflägsna blixtar. De rop som
hörts hade helt och hållet upphört, och endast regnets
smattrande emot grenarne störde tystnaden i skogen.

Några minuter förgingo och kusken, hvars mössa
och kappa dröpo af vatten, vände sig inåt vagnen och
sade med bekymrad ton: "Det var märkvärdigt hvad
herrn dröjer länge, tycker inte löjtnanten det?"

"Åh ja! Är han icke igenkommen ännu?" frågade
Thure, som tydligen fallit in i en liten slummer
och nu väcktes af kuskens ord. "Det regnar ännu,
ser jag," fortfor han gäspande, "fördöme mig om jag
begriper huru man kan vilja gå omkring och klifva i
mörkret bland stubbar och ris, riskera att bryta benen
af sig i denna otillgängliga mark och blifva våt om
fötterna, som är det ohelsosammaste och obehagligaste
i verlden, och detta allt för det att en sten rullar ned
i en grop."

"Men jag tycker det vore bäst att jag gick och
sökte rätt på herrn, jag fruktar han råkat i någon
olycka," återtog den gamle kusken, "jag tordes ingenting
säga när han gick, men jag är nästan saker, att
det der spöket vi sågo der uppe icke var något annat
än skogsrået eller sådant der sattyg, som alltid hålles
i skogen och synes i åskväder."

"Du är ett nöt, min kära Berglund," sade löjtnanten,
helt lakoniskt afbrytande hans prat, "och hvad
det angår att gå och söka din herre, så tjenar det till
ingenting; för det första skulle jag då få hålla hästarne,
som nu tröttnat att stå stilla, och sedan så skulle du
icke finna honom, utan endast förvilla dig sjelf och
låta oss vänta äfven på dig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free