Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främlingens sällsamma ansigte fram ur den dunkla
bakgrunden af mitt minne.
Det var emot sensommaren, ungefär vid samma
tid som jag för två år sedan hade befunnit mig på
T–s gästgifvaregård, då jag en afton vandrade framåt
en liten skogsstig i en alldeles okänd trakt, i hvarje
ögonblick väntande att möta en skogvaktare, som borde
ledsaga mig till sin stuga, der jag skulle bo under
några dagars förrättning i den skog, der jag nu befann mig.
Jag hade lemnat min vagn vid ett ställe, dit
vägen ännu var farbar och hade nu gått till fots ett
långt stycke, allt för långt till och med, ty det började
redan skymma och ingen skogvaktare syntes till.
Jag såg mig omkring; den omgifvande skogens
vildhet och enslighet förtjuste mig, på samma gång jag
icke utan en obehaglig känsla öfvertygades att jag gått
alldeles vilse och troligen längesedan passerat den
utsatta mötesplatsen. Den lilla stig, jag i min
tankspriddhet följt, var endast trampad af kreatur, och då
jag närmare granskade spåren, som der och hvar i
den mjuka marken voro synliga, så kunde jag icke
tvifla att det var elgar som gatt fram. Jag var således
troligen långt ifrån menniskoboningar.
Jag sköt af min bössa i luften, ropade ett par
gånger och lyssnade en stund efter svar, men allt var
tyst, och jag egde icke annat val än att fortsätta min
vandring i den riktning, hvaråt jag trodde skogvaktarens
stuga vara belägen.
Trakten blef emellertid allt mera eländig, vindfällen
och mossa gjorde det nästan omöjligt att komma
vidare och mörkret hindrade mig dessutom att se särdeles
långt omkring.
Oförutsedda händelser och äfventyr äro visserligen
mycket i min smak, men denna afton kände jag
mig trott och illamående, och utsigten att få tillbringa
natten i ett kärr – ty i ett sådant befann jag mig
nu – var ingalunda angenäm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
