Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenar samt slingrade sig sedan fram genom en liten
trädgård, der små broar af konstnärligt sammanfogade
grenar, grupper af blommor och buskar, gräsplaner
och sandgångar bildade en tafla så intagande att jag
satte mig ned, uttröttad som jag var, för att betrakta
och beundra densamma.
Jag är säker att Astolf, då han sänktes ned på
"Lycksalighetens Ö", aldrig kunnat finna den mera
förtjusande än jag i detta ögonblick fann den lilla dalen
framför mig.
Vi ega stundom en benägenhet att finna skönheter,
att beundra saker, som vid andra tillfallen och
under andra förhållanden skulle synas oss föga
anmärkningsvärda; orsaken är kanske var egen själs
stämning, våra egna ögons tillfälliga uppfattning af
föremålen, eller hvilken annan som helst; det vissa är att
jag i denna stund kände mig hänförd af det stilla,
sköna landskapet nedanför mig, åt hvilket månskenet
gaf en magisk silfverglans. Ju längre jag betraktade
dessa rosenbuskar, dessa rankor, sväfvande i festoner
från det ena trädet till det andra, eller hängande i
kransar utför bergets sidor och den lilla stugans väggar,
detta glittrande vatten och detta fina sammetslena
gräs, ju mera kände jag mig intagen af en sällsam och
barnslig känsla, som jag skulle hafva svart att beskrifva.
Denna lilla instängda dal väckte hos mig minnet
af de sagor jag hört i min barndom om elfvernas hemvist,
om förtrollade ställen i skogen der féer och troll
uppslagit sina bopålar, och den underbara tjusning, den
oemotståndliga dragningskraft dessa ställen utöfva på
de menniskor, som händelsevis råka att få se dem.
Jag hade suttit stilla i flera minuter och njutit
af dessa halft omedvetna föreställningar, då dörren
till hyddan öppnades och en karl kom ut med en spade
i handen.
Han gick framåt sandgången och stannade tid
kanten af den lilla trädgården helt nära under den
bergsluttning der jag satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
