Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deraf och aldrig kan bli bra, efter hvad doktorn säger,
och jag skulle icke gå dit mera för någon betalning,
huru stor som helst. Pojken min, stackare, gick och
plockade bär och kom oförvarandes deråt, och han blef
alldeles bedårad af ett spel och en sång, som var så
vacker, att han måste sätta sig ned och blef alldeles
som förlamad deraf. Det kom ifrån "Drömmen", sade
han, som låg framför honom, när han tittade upp, och
först en stund sedan sången tystnat kunde han resa
sig upp och gå hem."
"Ja, troligen kom det ifrån hans egen dröm,"
mumlade jag leende och tillade högt: "Men ni talte
om någon som tillsatt lifvet för sin nyfikenhet?"
"Ja, det var en dräng det, som nödvändigt ville
se hur hin håle drog plogen på Harolds åker, och det
fick han också, men tre dagar derefter var han ett lik."
"Men han kunde väl dö, utan att hans besök vid
Harolds åker hade del deri?"
"Ja visst, men han dog så hastigt, och nog tror
jag och alla andra här omkring att han lefvat ännu,
om han styrt sin förvetenhet och aldrig gått dit."
Jag log åt hans inbillning, men beslöt inom mig
att nästa natt med mera noggrannhet undersöka det
hemlighetsfulla stället, som äfven på mig utöfvat en
så magisk verkan.
Då qvällen kom, hade jag hvilat ut i skogvaktarens
stuga och, sedan jag lyckligen öfverstått alla hans
varningar och olycksprofetior, tog jag bössan på axeln
och begaf mig den genaste vägen till dalen med det
mystiska namnet.
Det var alls icke långt ifrån skogvaktarebostället,
och jag kunde icke taga miste om vägen nu, då jag
fått litet reda på belägenheten och trakten, der jag
befann mig.
Solen var ännu icke nedgången. Jag var nu
hvarken utsvulten, eller trött, eller nervös, som jag
förmodade mig hafva varit den föregående aftonen;
jag skulle nu med vakna och lugna blickar betrakta
stället och dess egare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
