Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en låg soffa midtför fönstret. Detta bleka ansigte
med sina regelmessiga drag, sitt korta svarta hår och
mustascher igenkände jag genast; det var Harold, som
jag sett för tvenne år sedan och sist qvällen förut i
trädgården. Hans fina, hvita hand hängde ned emot
soffdynan och kom mig ovilkorligt att tänka på den
herkuliska styrka jag då sett honom utveckla.
Han låg alldeles orörlig, och jag anmärkte nu,
liksom qvällen förut, den sällsamma stelheten och
orörligheten i hans ansigte. Han liknade icke en sofvande
menniska och inte heller ett lik; man skulle trott
honom fängslad af någon magisk dvala, liksom trollkarlen
i Alhambras sagor.
Från den slumrande vandrade mina blickar hastigt
kring rummet, som midt på golfvet hade en bassin,
der vattnet – troligen inledt från den lilla bäcken –
sorlade sakta, kringkransadt af blommande vattenväxter,
som doppade sina stänglar deri, liksom för att
undkomma det onaturliga rödgula skenet af eldkolen
från spiseln, som allt emellanåt lyste på dem.
Intagen af det sällsamma i denna anordning hade
jag glömt min åtrå att få se den förmodade sångerskan,
då ett svagt buller vid ena väggen kom mig att
hastigt draga mig tillbaka mellan löfven utanför, och
nu framträdde sakta, liksom rädd att väcka den sofvande
mannen, en luftig och ljus varelse, som först lutade
sig ned emot bassinen och sedan sväfvade fram till
fönstret der jag stod, alldeles invid mig.
Jag hade, hänförd af hennes röst, förestält mig
henne skön; men denna unga flicka öfverträffade likväl
min inbillningsförmåga. Den outsägliga finheten och
englalika renheten i hennes ansigte, hvars oskuldsfulla,
lugna uttryck gjorde ett så underbart intryck på mig,
väckte minnen, som jag icke genast kunde reda, men
som inom en minut hade klarnat till full visshet.
Denna eleganta dam, som stod framför mig, klädd som
en prinsessa, var samma stackars barn, som, höljdt i
grofva trasor, låg sofvande i den vildsinte fångens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
