Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en fjerding; ty ni var sönderskrapad i ansigtet
af stenar oeh törne, full af stötar och blånader, och
när jag fått lif i er och skulle resa er upp, så kunde ni
ju knappt släpa er hem, så illa var ert ben medfaret."
"Besynnerligt i alla fall," mumlade jag för mig
sjelf, "det var ju i trädgården strax invid huset, som
jag förlorade sansningen."
"Se här är herrns klockkedja, den var lössliten
och hängde fast vid en knapp i rocken, jag tog den
till vara när jag fick se den," fortfor Kjellman och
räckte mig en bit af en konstigt arbetad urkedja af
silfver, utan särdeles värde, med en liten vidhängande
urnyckel.
"Den ar icke min," sade jag förvånad, och påminnande
mig att jag sett en dylik blänka i månskenet
på Harolds väst, fann jag deri en anledning att antaga
skogvaktarens mening om mitt bortförande.
Funderande hit och dit öfver anledningen till den
våldsamma medfart jag måtte hafva rönt och hvarom
jag var alldeles okunnig, vände jag den lilla kedjan
mekaniskt i handen och såg då att urnyckeln väl äfven
var af silfver eller mycket blekt guld, men hade öfverst
en sten infattad, som utan tvifvel var en briljant af
ganska högt värde.
Denna upptäckt försatte mig åter i godt lynne och
lät mig glömma ömheten och styfheten i min mörbultade
lekamen; ty återlemnandet af denna dyrbarhet skulle
blifva en förträfflig förevändning att komma in i huset,
och dit skulle jag, det var mitt fasta beslut.
Jag skulle veta hvilken den sköna flickan och
hennes hemlighetsfulle väktare voro, om den senare
var en dåre, en sömngångare eller en skurk, och hon
sjelf ett förrymdt korrektionshjon. Ah, huru kunde
jag, om ock blott i tankarne, nyttja ett sådant ord
om denna engel! Jag måste emellertid hafva denna
hemlighet upptäckt, jag skulle icke vika härifrån förr,
skulle jag än i åratal belägra det hemlighetsfulla huset.
Styfheten i mitt ben tilltog emellertid till min
förtviflan. Det fordrades tvenne dagar innan jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
