Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ben krossade," sade jag skrattande och nickade till
afsked åt den missnöjde och mumlande Kjellman.
Harold syntes under allt detta förvånad och villrådig,
liksom han icke förstod ett ord, och sade slutligen
tvekande och liksom efter någon öfverläggning:
"Jag är en gammal enstöring, som aldrig får något
besök. Mitt hus skulle också troligen icke vara behagligt
för någon, men om det roar er att följa mig, så
är ni välkommen."
Jag utbredde mig i tacksägelser och beskref för
honom, med ungdomens öppenhjertighet och värma,
den sällsamma förtjusning, hvarmed jag redan beskådat
detta hem. Han såg på mig med ett leende af faderlig
öfverlägsenhet, men svarade ingenting.
Samma underbara vexling i hans ansigte, från
uttrycket af hård och torr likgiltighet och trotsig
moralisk kraft till melankolisk vekhet och nervös svaghet,
som jag märkt första gången jag såg honom, frapperade
mig äfven nu under det vi vandrade tillsammans
och jag, dels med beräkning, för att möjligen
lära känna denne mystiske man, dels af lynnets liflighet,
förde samtalet hit och dit i alla ämnen, med den
barnsliga regellöshet och ringa djupsinne, som äro
vanliga vid tjugo år.
Jag glömde, plågan i mitt ben för hoppet att
genomtränga den hemlighet, som förvarades i den lilla
dalen och i full förtjusning öfver den vänlighet, som
Harold visade mig, ankommo vi slutligen till hans hem.
I aftonrodnadens sken, under hvalfvet af den
gröna verandan återsåg jag den sköna Gerda, jag visste
att hon hette så, innan Harold presenterat sin "fosterdotter",
och några minuter derefter kom en gammal
gumma – som varit Harolds amma och nu var hans
hushållerska – ut ur huset och bjöd oss, med någon
förvåning vid min åsyn, att äta qvällsvard vid ett
litet bord, dukadt under träden vid husets gafvel.
Vi satte oss ned och den timma som nu följde,
medan Gerda satt midt emot mig, hvad vi sade, hvad
som passerade, ända tills hon och den gamla Lena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
