- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
707

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen hunnit öfver molnen och klarare och varmare
än någonsin strålade emot oss från himlen, der vi
igenkänna och återfinna henne.

Ändtligen kom aftonen af denna dag och med
den den välvilliga Lena med min supé. Jag sökte
qvarhålla henne så länge som möjligt och frågade henne
slutligen, då hon tillslöt gallret för fönstret, hvarför
man stängde in mig?

"Åh, det har blifvit en vana här i huset, efter vi
bo så ensligt, och ni kan ju icke gå upp och stänga sjelf."

"Jag vet icke om jag hörde rätt, men jag tyckte
att någon famlade på min dörr i natt, och sedan syntes
någon stå utanför fönstret," tillade jag och fixerade Lena.

"Åh, det har ni väl drömt; ni tycktes också hafva
litet feber i går qväll, och då föreställer man sig mycket saker."

"Men säg mig, Lena, jag fruktar att jag generar
er herre och väcker hans misshag med mitt ofrivilliga
qvardröjande här! Om det funnes en vagn eller endast
en häst ..."

"Åh nej, oroa er icke. Herr Harold tager aldrig
emot någon här, det är sannt, men ni är säkert en
hederlig och god yngling, som han fattat tycke för,
ty jag har aldrig sett honom visa så mycken välvilja
för någon främmande. Hvad det angår att skaffa er
åkande härifrån, så vore det omöjligt, ty vägen är ju
knappt sådan att man gående kan komma hit."

Gumman gick och mötte Harold i dörren. Han
kom för att fråga huru jag befann mig och satte sig
ned bredvid min säng med en så godlynt och välvillig
uppsyn, att han syntes mig riktigt behaglig. De sista
solstrålarne skimrade på väggen och öfver hans blekbruna
ansigte och gåfvo hans korta, slätliggande hår,
styft och glänsande som håret på en utter, en metallik
glans. Detta hår, som tydligen aldrig varit klippt och
aldrig växte, var ett ständigt föremål för min
förundran, ty jag inbillade mig alltid att han hade ett
stycke häst- eller hundhud fastsmetadt på hufvudet.

Han frågade efter min slägt och mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free