Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett slags förtrollning vid hans orörliga ansigte,
som syntes mig i det bleka månskenet, hvilket nu
genomträngde löfverket utanför fönstret, lika dödt och
hemskt som då jag natten förut sett det. Hvarje ögonblick
väntade jag att se hans slutna ögon öppnas och
fästas på mig med detta djurlika, gnistrande och ilskna
uttryck, som hade beröfvat mig sansningen, då han
nalkades mig i trädgården. Minuterna växte till timmar,
jag vågade icke röra mig och hade redan öfvergifvit
min första tanke att söka släpa mig till dörren
och ropa på Lena, hvilket dessutom troligen icke skulle
tjenat till något, då jag hört att de båda fruntimren
lågo i tvenne små rum ofvanpå och således icke skulle
hört mig.
Harold sof alltjemt, och jag började redan hoppas
att morgongryningen skulle finna min fruktade sängkamrat
i samma ställning, då jag tyckte mig hörasteg
utanför, liksom förra natten. De blefvo allt tydligare,
jag lyssnade; kunde det vara Lena, som saknat sin
husbonde och kom att befria mig ifrån min hemska
gäst? Nej, det var icke Lena; dessa tunga, långsamma,
släpande steg voro desamma jag hört natten förut,
de voro nu utanför dörren, man famlade derpå liksom
då, men dörren var nu oläst.
En sällsam förfäran intog mig, ty jag visste icke
sjelf om jag drömde eller var vaken; nu sköts dörren
långsamt upp och Harold inträdde ...
Harold! Ja, Harold sjelf ... Men han låg ju der
bredvid mig ... Mina stirrande blickar vandrade från
den ena Harold till den andra. Hvad var detta? Var
jag ett rof för en vild och orimlig feberfantasi?
Jag hade i min förfäran satt mig upp och dragit
mig tillbaka emot väggen så mycket som möjligt; men
var likväl helt ofullkomligt dold af sänggardinerna.
Emellertid hade min paniska förfäran hunnit det stadium,
då man liksom förlorat all besinning och reflexionsförmåga.
Jag stirrade endast helt förlamad på denna
gestalt, med sitt döda utseende och sina spöklika ögon,
som närmade sig helt långsamt till sin egen spegelbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
