Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och, helt och hållet ignorerande mig, lutade sig ned
öfver honom.
Aldrig skall jag kunna glömma denna natt och
det sällsamma intryck, den känsla af hemskhet och
onaturlighet som jag erfor, då jag såg denna dubbelvarelse
framför mig i månskenet, såg honom med den
fabelaktiga styrka, som jag förut beundrat, upplyfta
sin sofvande eller döda afbild, sin andra kropp, och
bära den ut med sig genom dörren med samma lätthet
som jag skulle burit min rock.
Jag vet icke om jag kom på två eller ett ben
till dörren, men i ett nu var jag der och omvred nyckeln
i låset. Jag skulle kunnat komma dit om jag varit
alldeles utan ben tror jag, ty förskräckelsen gaf mig
vingar, och nästan sanslös kastade jag mig tillbaka på
sängen, med den enda bestämda tanken att på intet
vilkor stanna ännu en natt i detta hus.
Men kärleken öfvervinner både gastar och spöken,
och ännu en tredje natt skulle jag tillbringa här, på
det att den skulle afgöra öfver hela mitt lifs lycka.
Jag vaknade om morgonen vid solens klara sken,
och då nattens sällsamma skuggor framstodo för mitt
minne, var jag nästan öfvertygad att jag drömt
alltsammans, så mycket mera som nyckeln, hvilken jag
trott mig vrida om innanför i låset, alls icke fanns
der, och om jag verkligen stängt dörren sjelf, så skulle
ju ingen kunnat öppna och borttaga densamma. Just
som jag funderade på detta, hörde jag Lenas röst utanför,
och strax derpå huru hon isatte nyckeln och öppnade.
Jag hade således verkligen varit instängd äfven
denna natt. Förvånad och villrådig frågade jag den
inkommande gumman om hon haft nyckeln hos sig.
"Nej, herr Harold läste sjelf dörren då han gick
ut från er i går qväll," svarade hon fryntligt, bjudande
mig kaffet som hon medfört.
"Harolds besök var således ingen dröm åtminstone,"
tänkte jag och tillade högt: "Det är besynnerligt, jag
minns icke alls när herr Harold skildes från mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
