Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvita förkläde och en korg med grönsaker på armen.
Jag vinkade henne till mig, och visande henne den
afslitna kedjan, som jag förvarade i västfickan, sade
jag sakta: "Säg mig, Lena, om icke denna tillhör
er husbonde? Om så är, så tag den, ty det tycks
vara en vacker och dyrbar sten som han förlorat."
"Hvar har ni hittat den?" frågade Lena med synbar förundran.
"Fasthängande vid mina egna kläder den natten
då jag fick mitt ben så illa medfaret."
Lena tycktes mycket brydd; hon teg en stund,
liksom besinnande sig, men sade derefter med låg röst:
"Ni gjorde mycket rätt, som gaf den åt mig. Det är
vissa saker som herr Harold icke vill tala om. Hvarje
menniska har sitt kors här i verlden. Om ni vill
behålla hans vänskap, så visa ingen barnslig nyfikenhet
för det som icke rör er." Gumman nickade vänligt
åt mig och aflägsnade sig, under det hon stoppade
den afslitna urkedjan i sin kjortelsäck.
"Hm, det tycks minsann röra mig, då det nära
kostat mig lifvet," mumlade jag halft leende och halft
förargad.
Det var således gifvet: Harold led af denna
obehagliga sjukdom, som gör menniskor till sömngångare,
och beröfvar dem nattens ro och hvila, jag var nu säker
derpå, men, men ... Jag hann icke vidare i mina tankar.
Harold kom nu ut, gaf mig sin arm till stöd och förde
mig in i den salong, der jag i hemlighet första gången
sett Gerda. Jag uttryckte min förvåning öfver dess
sällsamma möblering, eller rättare brist på all sådan.
"Ja, ni finner den besynnerlig, den har ju hvarken
stolar eller bord, men de behöfvas icke här. Gerdas
plats är antingen vid pianot eller på golfvet vid bassinen,
och min på soffan der, då vi äro härinne. Jag älskar
vattnets sorl så högt, att jag fört den lilla bäcken hit
in till mig," sade han leende, under det han förde mig
till den låga mjuka soffan och satte sig sjelf bredvid.
"Men hvem har lärt er att sjunga på detta sätt,"
sade jag hänryckt, då Gerda tystnat och satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
