Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig störta utför trappan och ut i trädgården, i det
jag ropade åt henne att skyndsamt väcka Harold, hvars
rum jag visste låg på andra gafveln af huset, och som
kanske ingenting hört.
Då jag kom ut och skulle vika om en häck för
att följa Gerdas förmodade röfvare, hejdades jag likväl
hastigt midt i min väg af en mörk massa, som jag icke
genast kunde urskilja. I nästa ögonblick igenkände
jag Harold, kämpande i en fruktansvärd omfamning med
den kolossale Jan Kyller.
Det var en brottning på lif och död, jag såg den
förrymde förbrytarens arm lyftad i höjden med en
knif i handen, blänkande i det bleka månskenet, men
denna arm omfattad af Harolds hvita hand, hvars
muskler vore spända och hårda som stålfjedrar, såg
Harolds gnistrande och hemska ögon genomborra sin
motståndare, hvilken, oberedd på det motstånd han nu
mötte, troligen helt och hållet obekant med nattens
förfärlige Harold, svigtade och föll, besegrad lika
mycket af sin motståndares herkuliska krafter, som af den
paniska skräck denne troligen ingaf honom.
Jag såg allt detta i ett ögonblick, men Gerda såg
jag icke. Hvar var hon väl?
Jag ropade hennes namn förgäfves, jag sprang
framåt med förtviflans hastighet, förföljd af de båda
brottandes döfva, flämtande andetag och tunga, flåsande
suckar.
Ah, der borta, endast hundra steg framför mig,
ser jag en mörk figur skynda undan. Det var således
icke Jan som varit uppe i Gerdas rum. De hade varit
två, och den ene hade tydligen stått på vakt, för att
skydda den andres flykt med det dyrbara rofvet.
Jag ropade åter Gerdas namn, blandadt med hotelser
och förbannelser öfver hennes röfvare, och med
mina rop förenade sig snart den förskräckta Lenas.
Det var tydligt att karlen framför mig hade en
tung börda, han skulle annars längesedan undkommit.
Det var nu icke mera an femtio steg emellan mig och
honom, då jag hastigt såg honom snafva och falla till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
