- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
718

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marken, samt strax derefter, lemnande sitt byte – för
hvilket han troligen mycket litet intresserade sig för
egen del – springa sin väg med obehindrad fart ofch
försvinna i skogen.

Det var utan tvifvel Jans kamrat, öfvertalad till
detta dåd, som båda troligen ansågo mycket lätt att
utföra i den lilla ensliga stugan, bebodd endast af den
svaga och nervösa Harold, den gamla qvinnan och
flickan; ty om min tillfälliga närvaro hade de tydligen
ingen aning, lika litet som om Harolds sällsamma
periodiska styrka.

Jag skyndade fram, andlös af den förfärligaste
ovisshet, om jag skulle finna den unga flickan lefvande
eller död. Och då jag ändtligen fann henne liggande
på marken, insvept i en stor schal, halfqväfd af det
kläde man bundit för hennes mun, blek och afsvimmad,
fruktade jag verkligen det senare.

Jag hade icke hunnit mer än borttaga klädet och
resa upp hennes hufvud innan den gamla Lena kom.
Hon skyndade till bäcken efter vatten, men våra förenade
bemödanden kunde icke bringa henne till sans,
och villrådig om jag icke borde lemna henne i Lenas
vård för att återvända och hjelpa Harold, frågade jag
Lena om hon sett de båda stridande.

Lena suckade blott; hon var så förskrämd, att
hon troligen icke förstod hvad jag sade och som Gerda
nu långsamt öppnade ögonen och efter några minuter
sjelf kunde resa sig upp, så förde vi henne sakta till
en bänk för att lugna sig något innan hon återvände
till huset, der troligen en syn skulle möta henne, som
väl kunde fresta mera härdade nerver.

Emellertid oroades jag af att hafva lemnat Harold
ensam med sin fruktansvärde motståndare, hvilken likväl
troligtvis, då han såg sig upptäckt och sitt företag
misslyckadt, endast skulle söka att undkomma. Jag
återförde derför de båda fruntimren så snart den stackars
flickan hemtat sig tillräckligt.

Det förvånade mig likväl under vägen att, på
Gerdas oroliga frågor efter Harold, Lena svarade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free