Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall kunna skydda hvad mitt hjerta älskar; jag känner
det med ny och underbar förtjusning."
Harold tystnade, och jag trodde mig ännu drömma;
jag förstod ingenting, mina tankar kunde endast med
möda klarna och reda sig, och då Harold gått in i sina
rum, sade jag tvekande till Lena, som sakta gråtande
satt qvar på soffan:
"De voro således två?"
"Ja, de voro tvillingbröder, som båda legat vid
mitt bröst, jag har uppfostrat dem båda," sade amman
torkande sina ögon.
"Men ..."
"Denna hemlighet var Harolds förtviflan och olycka ..."
"En sådan likhet är likväl underbar."
"Den var likväl icke det mest besynnerliga; om
likheten varit fullkomlig, hade vi icke haft skäl att
sörja deröfver; men då de båda barnen växte till och
Harold blef qvick och liflig, blef den stackars Henning
en idiot, som endast tycktes ega en enda känsla, en enda
instinkt, den af en blind och passionerad tillgifvenhet
för brödren, hvilken denne å sin sida icke kunde återgälda
med annat, än en sällsam fasa för sin egen förnuftslösa
spegelbild, en oöfvervinnelig leda och ett
plågsamt medlidande; man skulle kunna säga att den
stackars Hennings hela lif blott var en svag reflex af
Harolds, ett slags spöklik uppenbarelse af dennes orediga
och vilda drömmar, ty han uträttade ofta under
natten, då Harold sof, hvad denne tänkt och velat göra
under dagen, och förekom derför denne som en gengångare
af honom sjelf, en regellös mekanik, verkande
i en kropp utan ande och förnuft."
"Då den ena brodern vaknade somnade nästan
alltid den andra i en djup och dödlik dvala, och om
Harold någon gång kunde motstå denna domning och
med Henning liksom kämpa om besittningen af sin
egen själ, så förlorade han likväl snart sitt omdöme
och sin kraft, och föll innan kort i den sömn, som
ensam tycktes skänka hans arma vanlottade bror det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
