Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skum framför sig, långt upp på stranden, öfver de
svarta snäckorna och de slätslipade små stenarne, som
utvisa dess vanliga gräns i lugnt väder.
Nu synes en liten svart punkt på dessa vågor,
den närmar sig stranden och blir allt större och
tydligare, det är en båt, rodd af tvenne karlar, som
komma, Gud vet hvarifrån, ty intet fartyg syns i närheten.
De äro emellertid klädda som sjömän, ehuru ett
granskande öga kanske skulle finna deras sätt att sköta
båten, deras rörelser och hållning sakna den raskhet
och säkerhet, som äro egna för detta folk.
Den ene af dem skulle i synnerhet gifva anledning
att förmoda, det han vore nybörjare i sitt yrke,
och ehuru skymningen nu är ganska djup, skulle man
funnit honom kortare och mera smärt till växten samt
tydligen yngre än sin kamrat.
Denne har nu dragit båten tillräckligt högt upp,
för att den icke skall nås af vågorna, han ser sig omkring
liksom efter någon sten eller skydd, för att dölja
eller fastgöra deras farkost; men den vida, flacka
stranden eger intet som kan dölja en krabba en gång.
Båda två synas villrådiga, de äro tydligen icke
hemmastadda i trakten, och det tycks af den äldres
häftiga och befallande gester som om han fordrade
någon upplysning af sin kamrat, hvilken denne är ur
stånd att gifva, ehuru han vänder sig rundt omkring
och synes bemöda sig att upptäcka någon ledning för
sina steg.
Då glimmar ljuset från vallgossens koja, och den
äldre pekar med ifver deråt, liksom glad att finna
någon menniskoboning; han skyndar tillbaka till båten,
upptager derur någonting, som liknar ett sammanrulladt
tåg, hvilket han omsorgsfullt stoppar under sin kavaj, och
återkommer i tydlig afsigt att ställa sin väg öfver
heden, dit bort der det lilla rödaktiga skenet synes.
Den yngre, som emellertid stått liksom i djupa
tankar och låtit sitt hufvud sjunka ned mot bröstet,
fattar nu sin kamrat i armen med en bestämdhet, som
han förut icke visat, och pekar åt motsatt håll, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
