Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanvuxna grenar knappt tilläto en solstråle att
någonsin förgylla det framporlande vattnet.
Ställets hela utseende syntes så ödsligt och
öfvergifvet i qvällsskymningen, att man nästan blef
förvånad att se fönsterna till venster om porten upplysta
af ett klart och fladdrande sken, som vittnade om att
menniskor funnos derinne. Och hade man lyssnat,
skulle man funnit att det till och med var ganska
högljudt och muntert folk, som vistades der.
Det är elden i spiseln, som skiner så klart genom
fönsterna ända ut på gården, upplyser hela det stora
köket i bottenvåningen och låter alla de blankskurade
kastrullerna och kopparformarna, som äro uppradade
på hyllor kring väggarna, lysa som solar, hvilkas glans
likväl knappt öfverträffa den trinda och rödlätta
kokerskans skinande fysionomi, der hon midt i eldskenet
står, skrattande med vidöppen mun åt de humoristiska
qvickheter, som stalldrängen låter flöda öfver sina
tjocka läppar.
Han är nyss återkommen från Strömstad, der han
varit, för att hemta posten. Den gamla messingsbeslagna
väskan hänger ännu om hans hals, han har
icke gifvit sig tid att framlemna densamma, innan han
afbördat sig alla de nyheter han samlat och alla de
kommissioner han mottagit af husets öfriga domestiker,
hvilka just nu äro församlade i köket för att äta
aftonvard.
"Ack, den Maja! Det var rätt åt henne!" utropade
kokerskan, ännu skrattande åt drängens sista
meddelande.
"Har du intet bud till mig, Jesper?" frågade en
liten trubbnäsig jungfru, hvars bara, röda armar
arbetade i ett degtråg, under det hennes svettiga ansigte,
omknutet af en handduk, vände sig så mycket möjligt
var åt den långa postkarlen vid dörren.
"Jo, bevars, se här. Birger låter så enträget
helsa dig, han flyttar åt Uddevalla i höst," svarade
Jesper och framtog, efter något letande, ur skaftet af
sin ena stöfvel en illa sammanviken biljett, försedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
