Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig stilen i ett bref, som kom för sex eller sju år
sedan," återtog han mera artigt.
"Låt oss jemföra dem," och kammarherren öppnade
hastigt den tunga, skrällande klaffen i pulpeten
och sökte ifrigt bland gamla bref och qvittenser.
"Se här är det. Ja, min själ, detta är en grof
och plump stil, liksom innehållet. Dessa båda bref
hafva ingen likhet med hvarandra. Det är tydligt,
att det varit en af de förbannade skojare och
bedragare, som Amerika hvimlar af, hvilken gjort honom
den tjensten att skrifva och sedan sjelf behållit svaret
och pengarne."
"Det ser verkligen så ut och kammarherren tycks
mig vara att gratulera, om så är."
"Mycket sannt, mycket sannt; jag är glad att
Holger icke skrifvit det fördömdt dumma brefvet, som
ökat mina dåliga tankar om honom."
"Låt oss derför hoppas det bästa om den återvändande
slägtingen," sade fru Falk, bemödande sig
att antaga en nöjd och tillfredsstäld min.
"Klockan är redan half tio, och maten har stått
på bordet i flera minuter. Se der den tredje sällsamma
verkan af min amerikanske brors bref, att onkel så
kunnat glömma vigten af sin bestämda mattimme,"
sade Pella, under det hon tände ljusen på matbordet
i yttre rummet.
Men hvarken onkeln eller fostermodern deltog i
hennes glädtighet, och båda satte sig till bords helt
tysta och tankfulla.
Dora fick bära ut kammarherrens gröt nästan
orörd, och då bordet var afdukadt och han vandrade
sina vanliga vissa slag fram och åter för att skaffa
sig motion på maten, och fru Falk gått ut med sin
nyckelknippa, fick Pella, som satt uppkrupen i en af
de stora fula länstolarne, intet enda svar på alla sina
frågor och anmärkningar angående det väntade nöjet
af broderns hemkomst. Kammarherren tycktes icke
ens höra på hennes prat och joller, som annars utgjorde
hans största nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
