Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varseblifvit något, som förorsakat henne nästan lika mycken
fasa som den syn, hvilken mötte hennes tant; ty
hennes förstummade läppar voro bleka och halföppna, och
liksom uppväckt ur sin förstening af fru Falks rop,
lade hon händerna öfver ögonen och dignade ned på
en stol bredvid henne, just i samma ögonblick de
uppskrämda och yrvakna pigorna, i mer och mindre pittoreska
kostymer, anlände och trängdes om hvarandra i rummet.
Fem minuter derefter fanns icke en sofvande
varelse vid hela gården. Tårar och utrop, prat och
frågor omvexlade och den uppväckta drängen, beväpnad
med en högaffel, sprang hit och dit i alla
riktningar rundtomkring huset, utan att upptäcka några
andra spår efter mördarne än den gamla stegen, som
länge legat bortglömd i trädgården, hvilken kommit
dem väl till pass och som ännu stod qvar emot
fönstret i yttre rummet, samt fotspår i den våta
sanden nedanför sängkammarfönstret hvarigenom de flytt,
skrämda af de båda fruntimrens ankomst och förmodligen
fruktande att möta de ankommande, om de gått
samma väg tillbaka. Af de djupa intrycken efter de
flyendes fötter, då de hoppade ned från det mer än
sex alnar från marken sittande fönstret, kunde man
se att tvenne personer varit inne i rummet, der alla
penningar, som funnos i kammarherrens pulpet tillika
med en gammal plånbok, som legat i fickan af den
rock han dagen förut begagnat, voro borttagna.
Hans gamla guldur, som hängde öfver sängen,
och en stor silfverbägare, som stod på nattduksbordet,
voro emellertid af tjufvarne troligen förbisedda eller
kanske af försigtighet lemnade orörda.
Efter en hel timmes fåfängt patrullerande och
letande, måste man afstå från allt hopp att upptäcka
något vidare; det skulle endast hafva varit en vildes
skarpa iakttagelseförmåga, som på den hårda sandiga
marken kunnat se några spår, utvisande hvaråt de
försvunne våldsverkarne begifvit sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
