Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Mitt kära barn, rummet var ju tomt då vi
inkommo, och din svimning räddade dig ifrån åsynen
af den döde."
"Men icke ifrån den lefvande," sade Pella med
halfqväfd och bäfvande röst.
"Hvad säger du? Hvad menar du? Sansa dig,
kära barn, och låt oss icke mera tala om denna
förfärliga sorg, hvars minne förvirrar ditt förstånd," sade
den gamla frun, skrämd af Pellas konvulsiviska snyftningar
och obegripliga ord.
"Jag ser den ständigt i drömmen, jag kan icke
glömma eller befria mig från denna afskyvärda syn,"
fortfor den unga flickan, liksom talande för sig sjelf, med
hviskande röst och ansigtet alltjemt doldt i händerna.
"Hvad såg du då? Jag upprepar ännu en gång,
der fanns ingen menniska i rummet," återtog fru Falk,
och slog sina armar med lugnande ömhet omkring den
darrande flickan.
"Nej, tant, det är sannt, der fanns ingen menniska
i rummet, men omkring fönsterposten af det öppnade
fönstret höll en hand, en grof hårbevuxen hand, fläckad
af blod, på hvars lillfinger satt en ring, hårdt intryckt
i köttet. Jag såg denna hand och ett stycke af armen,
den höll hårdt omkring fönsterposten i några sekunder,
men släppte sedan sitt tag och försvann; jag skulle
igenkänna denna förfärliga hand och denna ring, om
jag finge återse den, femtio år härefter; jag ser den
ständigt, så snart jag sluter ögonen för att somna."
Pella hade talat lågt, fort och med ansträngning,
liksom hon fruktat sina egna ord, och tryckte sig
derunder likt ett mörkrädt barn intill sin moderliga vän.
"Det var anblicken af denna blodiga hand, hvilken
skenet af ljuset, som du bar, klart och tydligt
upplyste, som kom mig att förlora medvetandet."
Fru Falk ryste, oaktadt all sin sjelfbeherrskning, vid
Pellas ord och vid det återupplifvade minnet af nattens
tilldragelser samt lutade sig tigande ned öfver henne.
"Hvad du säger kan möjligen bli ett medel till
upptäckt af mördaren; nu tycks det mig likväl icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
