Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna någon upplysning; det bekräftar endast
vissheten att han flytt genom fönstret. Såg du ingen skymt
af de kläder den person bar, som, troligen hängande
utanför, höll sig fast i fönsterposten?"
"Nej, jag såg endast ett litet stycke af armen
öfver handleden, och denna arm med sina spända senor
var naken."
De båda fruntimren tego, helt och hållet försjunkna
i minnet af den hemska tilldragelse de bevittnat. Båda
andades tungt under bördan af dessa qvalfulla
föreställningar, och ur stånd att bekämpa makten af denna
grymma fantasi, som låter oss i inbillningen tusen
gånger åter genomlefva den lifliga smärta vi en gång
i verkligheten lidit, sjönko de båda, hårdt omslutande
hvarandra, ned emot soffkuddarne.
De oputsade ljusen på bordet spredo sitt dystra
skimmer öfver rummet, hvars tystnad endast afbröts
genom det enformiga och ljudliga knäppandet af en
gammal pendyl, som hördes inifrån fru Falks rum,
detta monotona ljud, som just låter oss varseblifva
tystnaden omkring oss.
På detta sätt skred minut efter minut, utan att
någondera förmådde bekämpa de tankar, hvaraf de
ledo så mycket.
Besynnerligt att fasan och lidandet – äfven hos
de känsligaste sinnen, den varmaste fantasi – skola
ega en så mångdubbel kraft emot glädjen. Vi kunna
visserligen någon gång i drömmen eller halfslummern
åter känna vårt hjerta rördt och vårt sinne smekt af
vår barndoms ljufva, oskuldsfulla minnen, åter höra
vår mors milda vaggsånger i vårt öra eller se de
rosenfärgade scenerna ifrån vår solbeglänsta ungdom skimra
för vår syn; men dessa bilder äro så flyktiga, så svåra
att fasthålla, och kunna icke framkallas när som helst;
de sänka sig blott ned till oss i vår själs sällsynta
högtidsstunder.
Den förtviflan, den fasa och smärta vi känt
deremot, den har fastbränt sitt aftryck på vår själ med
outplånlig styrka, dess förfärliga bilder stirra emot oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
