Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans öfriga dispositioner och vet så väl allt hvad de
innehöllo?"
"Det tjenar helt enkelt till ingenting då dessa
papper icke finnas."
"Men bästa tant?"
"Det tjenar till intet, min vän; lagmannen sade
mig det sjelf."
"Men då han är öfvertygad att de äro stulna?"
"Han kan visserligen förmoda detta, men din onkel
kunde äfven sjelf hafva förstört dem."
Pella satt tyst några minuter.
"Likväl, tant, skall jag ju alltid ha en förmyndare,"
återtog hon helt djupsinnigt.
"Ja, och denne förmyndare blir utan tvifvel din bror,
som delar arfvet med dig, och hvilken vi icke känna."
"Holger; ja, han skall ju återkomma, jag hade
i all denna sorg rent af förgätit honom."
"Gud gifve att hans återkomst måtte bringa dig
glädje," sade tanten med bekymrad ton och reste sig
upp ifrån soffan.
"Åh, tant, jag är säker att jag skall tycka om
honom, jag har alltid tyckt mycket om sjömän, de äro
så modiga och raska och ha så mycket att berätta,"
fortfor Pella, helt lifvad vid det återväckta minnet
af brodern.
Fru Falk skakade sorgset på hufvudet och gick
att ur sin nyckelkorg utvälja en nyckel, som den
inträdande Dora begärde, och började sedan ett halfhögt
samtal med henne angående de sysslor, som borde
hafva förrättats i köket under aftonens lopp, då fru
Falk längre än vanligt lemnat huset utan tillsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
