- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
45

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en holländsk skuta, som ligger der ute vid skäret för
motvind; han ville köpa lite mjölk och hvarjehanda,
stackare; maten tryter för dem när de ligga för länge.
Den här var då den nyfiknaste menniska jag sett;
allting skulle han ha reda på, och inte förstod han
riktigt hvad jag sade, jag fick säga om allting två
gånger. Hvem herregården tillhörde, och hela eländiga
och olyckeliga "paschasen" med salig kammarherren
skulle han ha reda på, och aldrig kunde han förstå
att ingen hade sett en skymt eller visste något om de
kanaljerna, som mördat honom; det fick jag väl
upprepa fyra gånger innan han trodde mig, för i hans
land, så skulle man ha knipit dem strax, sa han. För
si han var norrman och de ska då alltid "rosa sin
vattvälling", och när jag sa honom, att vi nog visste
hvem det var och att de nu fått fast det byket, så
blef han riktigt glad och drack en skål med mig för
att den bofven de fått skulle bli hängd; men jag sade
honom, att vi brukar inte här hänga folk, utan..."

"Men, kära Lena, hvad du talar om ledsamma
saker," sade Pella afbrytande, som pinades af de minnen
Lena framkallade.

"Ack, kära barnet mitt, förlåt mig, så dum jag
är; men se den karlen, han ledde mig så in i hela
historien, så jag tänker på’et än, och svårt och
ömkligt var det också, och om kammarherrns slägtingar
och arfvet efter honom, och den främmande herrn,
som kommit, som ska vara er bror, och allt det der
fick jag lof att berätta. Men nu ska fröken säga mig
hur det står till der hemma, och hur notarien mådde;
han frågte väl inte efter mig, kan jag tro?" fortfor
den pratsamma Lena, under det hon dukade af bordet,
och der emellan gaf en och annan tillrättavisning åt
en liten tjock pojke, som i sällskap med en stor grå
katt höll på att dissikera ett fiskhufvud borta vid spiseln.

"Sigge frågade verkligen huru du och hans gudson,
lille Petter, mådde; men han kom icke att gå
till dig, medan han var hemma," sade Pella och reste
sig upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free