Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma öppnades dörren och fru Falk kom
in, företrädd af Dora med ljus.
"Jesper kom nu från prestgården med posten,"
sade hon, under det hon gick fram till bordet och
öppnade den gamla postväskan, som hon bar i handen.
"Du, Pella, får som vanligt åtnöja dig med
tidningarna, men till herr Béen finns här ett bref, och
äfven till mig," fortfor hon, och räckte Holger ett illa
sammanviket och försegladt bref på groft papper, och
satte sig sedan ned för att öppna och läsa sitt eget.
Pella, som helt obetydligt fängslades af tidningarnas
innehåll, lät sina blickar allt emellanåt flyga
öfver till de båda läsande och märkte att båda syntes
upprörda af de underrättelser de fått.
Holgers bref tycktes vara mycket kort, ty han
stoppade det snart i sin ficka med en förtretad och
bekymrad min, men fru Falks var längre.
Pella såg att fru Falks min blef allt mera orolig,
ju längre hon läste, och då hon slutligen suckande lade
brefvet tillsammans, lutade Pella sig fram emot henne,
tog hennes hand, som hon kysste, och frågade ömt
hvad det var för en underrättelse, som väckt hennes
bekymmer.
"Jag fruktar, mitt barn, att jag måste lemna dig
på en liten tid, och det oroar mig," sade hon tankfullt
och sorgsen under det hon smekte den unga flickans
hufvud.
"Lemna mig? Hvad menar du? ..." utropade
Pella bestört.
"Ja, detta bref är från min gamla mosters piga,
som berättar, att hennes matmor är illa sjuk och att
hon ändtligen önskar se och tala med mig; du minns
ju att jag ofta talat om detta gamla fruntimmer; hon
har bott i Strömstad i många år och har en liten
förmögenhet, som jag förmodar att hon vill
testamentera mig."
"Tant tänker således fara till henne?"
"Ja, jag anser det för min pligt, hon har ingen
anhörig utom mig. Men jag finner det verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
