Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hördes hastigt buller af vagnshjul på gården.
Pella lyssnade, och under utropet: "det är kanske tant
Emma, som kommer hem," skyndade hon förbi brodern
upp för terrassen och fram till trappan.
Holger mumlade en ed mellan tänderna, reste sig
upp och följde systern; men om hans utseende förut
vittnat om dåligt lynne, så fick det nu ett uttryck af
missnöje, bestörtning och nästan rädsla, som alls icke
förskönade honom, vid åsynen af den främmande, som
steg ur en af de vanliga bohuslänska skjutskärrorna,
hvilken stannat vid trappan.
Det var en stor axelbred karl, med uppknäppt
rock, en röd tjock yllehalsduk lindad omkring halsen
och på hufvudet en splitterny hatt, som, liksom
förvånad öfver sin plats, satt högt uppflugen och
vacklande på toppen af hans stora hufvud, som om den
hvart ögonblick varit färdig att falla. Den fladdrande
halsduken, den oknäppta rocken och hattens vådliga
ställning, i förening med mannens sätt att tumla ur
kärran och slå benen i kors, när han kom ned på
marken, förenade sig att i första ögonblicket väcka den
förmodan att han icke var nykter.
Pella, som sprungit fram, full af glad förhoppning
att återse sin moderliga vän, stod nu orörlig, och af
hennes häpna och förvirrade utseende kunde man se
huru öfverraskad hon blifvit vid den främmandes
sällsamma utseende.
Emellertid stod den ankomne nu rätt på sina ben
och varsamt aftagande hatten, med hvilken han gjorde
en stor sväng, bugade han sig skrapande i sanden och
strykande den ena foten långt bakom den andra, under
det hans ansigte tydligt utvisade, att den unga flickan
öfverraskade honom i lika hög grad som han henne.
"Jag ber tusen gånger om förlåtelse, att jag
kommer så här okänd. Jag söker en gammal vän och
kamrat, som... som..."
Pella neg och förde den bukett af snöklockor, som
hon nyss plockat och ännu höll i handen, framfor sitt
ansigte, för att dölja den oemotståndliga skrattlust bon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
