- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
64

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörknade för hennes ögon och hon med ett svagt anskri
sjönk till golfvet.

De båda männen rusade upp vid detta ljud, ty
ingen af dem hade märkt hennes närvaro. Holger
tycktes fattad af en panisk skräck vid bullret af systerns
fall och ångestfulla utrop, ty utan att röra sig ur
fläcken sjönk han maktlös ned på sin stol igen, och
Jensen kastade citronen ifrån sig och utropade med en
röst, liksom, han varit nära att qväfvas:

"Hvad fan, jag tror gubben spökar," men sansande
sig genast efter det oförmodade afbrottet i sin
angenäma sysselsättning, fortfor han, lutande sig ned
till Pella: "Ah, för tusan, det är din syster, den vackra
flickbytingen, som ligger här raklång på golfvet; jag
tror hon har fått dåndimpen."

"Pella!" sade Holger förvånad och närmade sig
nu äfven. "Hvad har det kommit åt henne; kunde hon
blifvit skrämd af något?"

"Nej! Icke af oss åtminstone; här ha vi ju suttit
lugna och fridsamma, som galionsenglar; men qvinnfolk
ha det der laget, har jag hört. Ropa på någon
som bogserar henne i land."

Holger ringde och bar henne med den förvånade
Doras tillhjelp in i hennes rum.

"Brukar din unga fröken hafva dylika anfall?"
frågade Holger, innan han gick ut igen.

"Nej! Aldrig har jag sett henne sådan, sedan den
natten, då salig kammarherren låg mördad i sin säng,"
sade Dora bekymrad, under det hon badade Pellas
panna med vatten.

Holger gick, mumlande något mellan tänderna,
och som punschen nu var slut just i detsamma den
blifvit fullt färdig, så följdes de båda herrarne åt upp
till det rum, som var iordningstäldt för den främmande.

*



Som Dora ännu icke kommit ut ur Pellas kammare,
hade Holger sjelf tagit ljusen för att lysa sig
uppför trappan; han stälde dem nu på bordet i Jensens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free