- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
70

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ja, den der enleveringen passar sig just riktigt
bra, medan jag går här och väntar på att du säljer
det här gamla rucklet och för resten lagar att du får
hela förmögenheten i händerna."

"Det är redan gjordt till stor del. Gubbens affärer
voro så ordentliga som att taga pengarna på hyllan;
de återstående fordringarna kunna icke fås förrän om
ett par månader, och sedan är allt klart. Tyst! Jag
tyckte det bullrade ute på vinden."

"Det är endast råttor; dessutom skulle icke en
mullvad en gång kunnat höra oss genom väggen; vi
hafva talt helt lågmäldt."

"Men jag öppnar ändock och lyssnar," sade Holger,
som sakta läste upp dörren och stack ut hufvudet.
"Det var ingenting; hela huset sofver; klockan är ett
på natten; jag går nu och lägger mig," tillade han
och stängde dörren.

En dof snarkning ifrån hans kamrat, hvilken,
klädd som han var, kastat sig ned i sängen, bevisade
att denne redan njöt af en tung och djup sömn.

Holger betraktade honom med en blick, som tycktes
kunna bringa förfärliga drömmar hos den sofvande,
rörde lapparne till några ohörbara ord, blåste derpå
ut ljuset och smög sig in i sitt eget rum, hvars dörr
han reglade.

*



Tvenne dagar förgingo hvarunder Pella icke lemnat
sitt rum. Holger och hans kamrat väntade fåfängt
att få återse henne. På alla deras frågor svarade
Dora, att hon icke mådde bra. Den stackars unga flickan
led emellertid af en ångest och oro som var så mycket
pinsammare, som hon hade ingen att förtro den åt.

Fåfängt sökte hon öfvertyga sig sjelf att hon endast
varit villad af sin lifliga fantasi, då hon, vid åsynen
af ringen på den främmandes hand, trott sig igenkänna
både ring och hand såsom de, hvilka hon sett sölade
af hennes onkels blod den förfärliga natten. Fåfängt
sade hon sig sjelf, att hvarken hennes bror eller denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free