Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej bevars, jag går bara till Lena dermed, och
hennes pojke går sedan dit."
"Nå, i det fallet så kan du bli helt och hållet
befriad ifrån allt besvär; jag ämnade just nu gå till
henne för att följa hennes man ut på sjön; jag skall
taga det med mig och lemna det åt lilla Petter."
"Men fröken har befalt mig att göra det och hon
skulle kanske bli ond."
"Åh, det ansvarar jag för, det skall komma lika
säkert."
Dora såg villrådig och missnöjd ut; men Holger
hade redan stoppat brefvet i sin ficka, och nickande
helt vänligt åt henne, gick han tillbaka till salsdörren,
som han öppnade till hälften och ropade åt Jensen:
"Hör på, din lata best derinne, vill du göra en
promenad tillsammans med mig utåt hafsstranden?"
Jensen lät endast höra en sömnig grymtning till
svar, men ögonblicket derefter reste han sig likväl upp,
troligen väckt genom något tyst och betydelsefullt
tecken af sin vän, och kom ut i förstugan.
Hans rödmosiga ansigte, af lika färg som lerpipan
i hans mun, hade ett yrvaket och frågande uttryck,
och utan att säga ett ord satte han hatten betänksamt
på yttersta tofsarne af sitt upprättstående hår och
följde Holger, som redan var på trappan.
"Jag kan väl icke tro, att han slarfvar bort brefvet!
Gud gifve jag hade det sjelf igen, ty fröken var säkert
angelägen att det skulle komma fram så fort som möjligt,"
sade Dora tyst och bekymmersamt, under det hon såg
efter de båda männen, som spatserade vägen framåt
ned till gårdsgrinden. "Och aldrig i min dar har jag
sett en herre, som så mycket liknar en skutskeppare,
som den der herr Jensen," tillade hon skakande på
hufvudet och gick in i köket.
De båda vännerna fortsatte emellertid sin väg,
sedan de tagit af till venster ifrån allén, och följde
en otydlig körväg, som endast skilde sig ifrån den
omgifvande heden genom de der och hvar synliga
hjulspåren derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
