Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par dagar derefter reste äfven han sin väg,
föregifvande affärer i sammanhang med arfvet efter
morbrodern, och som dessa angelägenheter skulle föra
honom i närheten af Strömstad, lofvade han att
derifrån hemföra fru Falk med sig, ifrån hvilken Pella
fått bref om den gamla mosterns död och hennes egen
snart tillämnade hemresa.
De båda syskonen skildes åt helt vänligt, och
ehuru Holger visat sig de sista dagarne mera broderlig
och tillgänglig än förut, så kände sig likväl den unga
flickan helt lätt och lycklig, då hon var ensam i det
gamla hemmet, som icke mera tillhörde henne och
hvilket hon snart skulle lemna.
Med halmhatten bredvid sig satt Pella nu på
öfversta steget af den gamla förfallna trappan och
matade sina dufvor, som rädda och snåla på samma
gång kringfladdrade henne med sina skiftande,
silfverglänsande vingar. Hastigt tog hela flocken med
bullrande vingslag till flykten och svingade sig upp till
det tunga gamla taket af byggningen, och då Pella,
förtretad öfver deras nyckfullhet, såg sig omkring för
att finna orsaken dertill, stod hennes ammas gosse,
lilla Petter, framför henne, med ett bref i ena handen
och sin mössa i den andra.
"Ah, ändtligen bref ifrån Sigge!" utropade den
unga flickan, rodnande af glädje, och reste sig hastigt
upp, så att alla ärterna i hennes förkläde ramlade
utför trappan. "Gå in i köket, Petter, och säg åt
Karna att hon ger dig något godt," fortfor hon vänd
till gossen och skyndade in med brefvet.
Pella hade visserligen förvånats att icke få något
svar på det bref hon skrifvit; men som orsaken till
hennes oro försvunnit på samma gång hon meddelade
Sigge densamma, hade hon icke mera tänkt på hans
tystnad, så mycket mindre som hon förmodade att han
varit bortrest då brefvet anländt. Att tänka sig något
sammanhang med sitt eget bref och de båda männens
försvinnande föll henne naturligtvis aldrig ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
