- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
79

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonblick in, lika litet som hon nu i sin ifver och glädje
anmärkte något ovanligt i Sigges hvarken stil eller
koncepter.

Brefvet var helt kort och underrättade henne
endast, att Sigge i anseende till lagmannens sjukdom
hade mycket att göra, men skulle, i anledning af
hennes bref, möta henne denna afton klockan elfva i Lenas
stuga, då han alls icke ville vid Rosenholm utsätta sig
för hennes brors ohöfliga mottagande.

Väl tyckte Pella, då hon åter omläste den lilla
biljetten, att det fanns något sällsamt, främmande och
olikt Sigge i sammansättningen af dessa få rader, men
hans brådska var utan tvifvel orsaken dertill äfvensom
till hans slarfviga stil, och hon fäste sig icke
vidare dervid.

Allt sedan onkelns död hade Pella icke känt sig
så glad och lycklig som denna afton; det tillämnade
mötet med hennes älskare medförde ingenting af den
tvekan, den oro och hjertklappning, som unga flickor
vid dylika tillfällen bruka känna; de båda unga hade
uppväxt tillsammans i ett gemensamt hem och någon
hemlighetsfullhet eller fara fanns icke i deras
syskonlika sammanträffande; tvärtom, Pella gladdes åt att
nu, då Holger var bortrest, kunna föra Sigge hem
med sig helt öppet och naturligt.

Vädret hade varit klart och vackert hela dagen,
men nu skockade sig stora, tunga moln med silfvergnistrande
kanter, och Pella tittade ut öfver det mörka
hafvet med oro, under det hon tyst sade för sig sjelf:
"Jag kan icke begripa hvarför han valt en så sen
timme. Det blir säkert regn i natt. Om jag skulle
skicka Dora att föra honom hem hit!"

Emellertid var detta ett allt för kärt besvär för
att anförtros åt någon annan, och sedan Pella fördrifvit
den långa qvällen vid det gamla skrällande klaveret
och ändtligen hörde klockan slå tio, svepte hon in sig
i sin schal, tillsade Dora att bädda i Sigges kammare
och vänta tills hon skulle komma tillbaka med sin
fosterbror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free