- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
80

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utan den ringaste aning om någon fara, skyndade
Pella framåt den välkända vägen vid hafsstranden, allt
emellanåt blickande upp åt den hotande mörka himlen
eller utåt det svarta oroliga hafvet, der långa rader
af hvitt skum summo på ytan, färdiga till svepning åt
dem, som denna natt vågade sig dit ut.

Just i samma ögonblick som den unga flickan
lemnade tröskeln till sitt barndomshem sköt en liten
båt in mellan klipporna på den strand hon skulle
passera. Tvenne man stego derur, båda klädda som
simpla sjömän eller fiskare; den ene drog båten upp
och fäste den vid en stor sten, medan den andre aftog
sin mössa och torkade svetten ur pannan.

"Jag önskar vi icke äro ute för sent; det är så
mörkt, att jag icke kan se hvad klockan är. Det var
fan, hvad det kostar på att ro," sade Holger, ty det
var han som först steg i land.

"Vi ha seglet för återfärden. Sörensen fruktade
en stormby och vågade icke lägga sig vid skäret, då
det är långt och fördömdt mörkt."

"Tänk, om hon icke skulle fått biljetten eller icke
vågat sig ut ensam!"

"Om någon är med henne, så måste allt uppgifvas;
två qvinnor kunna vi icke styra," sade Jensen, som
upptog en kappa ur båten och kastade den öfver axeln.

"Nej, vi få nog af denna, så vida icke skrämseln,
som jag hoppas, gör henne sanslös."

"Kan du icke se hvad klockan är?"

"Nej, det är ju mörkt som en höstnatt."

"Jag fruktar att hon redan passerat klippan."

"Det vore fan så illa, ty der är det bästa stället.
Om hon redan gått, så vänta vi tills hon kommer
tillbaka."

"Bah! Det lönar icke mödan; hon återvänder icke
ensam en så mörk natt."

"Då är allt förloradt, ty jag försummar icke
tillfället att segla med Sörensen i natt, och du får
behålla din vackra syster."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free