Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holger svarade ingenting, utan gick med stora
steg framför sin kamrat uppåt stranden.
"Det qvittar mig lika. Min andel skall jag ha i
alla fall, och det kan just icke bekomma dig stort, då
du ändå får hennes pengar om händer; du behöfver
aldrig redovisa för någon annan än hennes blifvande
man, och jag spår att du nog lagar så att hon blir
ogift; kunde jag nu tjena dig med att ta flickan, så
är det mig icke emot, men..."
"Tyst! Nu äro vi framme," sade Holger, som icke
gaf mycken akt på Jensens halfhöga hviskningar, medan
de klättrade mellan stenarne och nu hunnit fram till
en stor mörk bergvägg, som sköt ut i en spets, och
på ömse sidor i sina fantastiska och mörka remnor
erbjöd de båda nattvandrarne de bästa gömställen för
att icke kunna ses ifrån gångstigen, och likväl vara
den på tjugo steg nära.
"Så snart du ser henne komma, går du fram för
att möta henne, och jag skyndar bakom för att hindra
hennes flykt; gif mig kappan, för att qväfva hennes
rop, och säg icke ett ord, så igenkänner hon dig icke."
"Ah! Nu skingra molnen sig en smula; klockan
är endast några minuter öfver tio, ser jag, det är god
tid," fortfor Holger, hvars ansigte man nu kunde se
vid himlens tillfälliga ljusning; det var helt och hållet
svärtadt, liksom hans kamrats.
"Jag är säker på att du glömt borttaga den gamla
ringen, som hon känner igen," fortfor han liksom hastigt
erinrande sig något.
"Ah ja, den har grott in i köttet, så att den går
icke af fingret," svarade Jensen motvilligt; "jag fick
den när jag första gången gick till sjös – jag var då
en parvel på en tretton år – af en lappkäring, som
lofvade mor min, att så länge den satt qvar på min
hand, så skulle jag reda mig ur alla farligheter, och
det har jag också riktigt gjort, fast det har stått hårdt
för lifvet ibland."
"Käringskrock och dumt prat," afbröt Holger
föraktligt. "Den skall i stället bringa dig i galgen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
