- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
87

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nymålade loge för att dansa kring midsommarsstången,
som full af blommor, löf, målade ägg och pappersremsor
låg utsträckt på gräset för att ännu ytterligare få
en grann vimpel fästad i toppen, innan den under
skott och hurrarop blef rest i höjden.

Tjugo eller tretio unga flickor och drängar voro
sysselsatta med fulländandet af detta mästerstycke.

Skrattsalvor och mustigt skämt, interfolieradt med
knäppningarna på en violin och det afbrutna surret
af mungigor, då ännu icke utträngda af de mera
"storlåtliga munklaveren", hördes rundtomkring och
upprepades af ekot i skogen ofvanför.

Emellertid skulle hela denna scen i sommarnattens
dunkel för en åskådare synts föga liflig eller glad.
I nordbons lynne, liksom i naturen omkring honom,
ligger en melankoli, så djup och gripande, att icke ens
vår midsommarsol kan förjaga densamma. Vårt skämt
är matt, vår dans tung och enformig, våra sånger
sorgliga och långsamma; i ord och rörelser, i blick och
min ligger ännu en påminnelse om den vemodiga snön,
som den korta sommaren endast förvandlar i tårar.

Klockan var elfva på qvällen, ännu summo små
blekröda molntappar öfver skogen, der solen gått ned.
Åkerskärans gälla enformiga slag hördes mellan tonerna
af den gnällande violinen och de hesa surrande gigorna
som ackompagnerade dansen, hvilken nu var i full gång.

Allt flera och flera ankommande ökade nöjet och
trängseln på logen; ty man hade utbytt den ojemna
marken derute mot det släta log-golfvet, värmen och
skymningen derinne störde icke glädjen, ynglingar och
flickor dansade och svängde om hvarandra, liksom
gripna af förtrollning eller satta i rörelse af någon
kraftig mekanik.

Utanför den stora logen, hvars golfplankor svigtade
och knakade under de dansandes tunga steg och
hopp, syntes grupper af gubbar, som redan tröttnat,
men voro för sömnige och obeslutsamme att begifva
sig hem, af barn som redan somnat i gräset och gummor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free