Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som, sittande i ring, pratade och beskådade genom den
öppna dörren de förbisvängande paren.
Ofvanför byn på vägen, vid en bro, der en liten
bäck rinner fram om våren, men hvars bädd nu
endast kan märkas af albuskarne deromkring och de
gamla pilarne, som hänga sina grenar deröfver, stå
tvenne unga bonddrängar, för hvilka dansmusiken och
midsommarnöjet icke synas lockande.
Den ene af dem är liten och bredaxlad, med linhvitt
hår, bred mun och ett par ärliga, ljusblå ögon,
som tala om mera förstånd och liflighet än naturen i
allmänhet består östgöten. Den andre är längre, med
renare drag och vackrare proportioner. Han håller
båda händerna instuckna i fickorna af sin granna
ylleväst och hvilar ena foten på broräcket, som skiljer
honom från hans kamrat på andra sidan.
Båda två tiga och tyckas fundera på något, ty
den lille rifver sig långsamt och ihärdigt bakom örat,
och den andre stirrar framför sig med nedlutadt hufvud
och en djup sorgsenhet och modlöshet ligger öfver
hans unga och vackra ansigte.
"Kära Janne," började den lille efter en stund,
"inte ska du ändå sörja så förfasligt för det, du som
är rike nämdemans son och kan få hvilken flicka du
vill i hela Qvillinge socken."
"Asch, tig, din vettvilling!" afbröt Janne och
såg upp.
"Ack, herre Je... jag tror du gråter?" fortfor
hans kamrat medlidsamt, då tvenne tårar, som hängt
i Jannes långa ögonhår, nu rullade ned öfver hans
solbrända kind.
"Åh hut och förarga mig inte," återtog Janne
med gråten i halsen, "för i qväll kunde jag göra en
olycka om det bure till, det säger jag dig."
"Se så, du vet väl att jag är din vän och sprang
i elden för dig om det gälde; men inte tror jag att
det är så omöjligt som du säger."
"Inte omöjligt! Jo, det är dagsens sanning; Gunild
vill icke mera ha mig än jag vill ha gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
