Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vänta bara, så skall du väl få höra. Jag säger
bara i förväg, att jag aldrig vill heta Olle, om icke
Gunild, så fager hon syns, är en "bortbyting", eller
Skräll-Majas egen unge."
"Du är väl icke klok du, Olle," svarade Janne
helt trankilt, med denna oefterhärmliga tvärsäkerhet,
som är östgöten egen.
"Kan du vänta ett endaste grand, tills jag får
orden ur mun; hvar var jag nu? Jo, mor gick hem
igen sedan hon sett att jag kryat till, men på
hemvägen så gick hon ideligen och tänkte på Skräll-Maja
och hennes trolltyg och sådant der "hie", som skrämmer
upp en, och just som hon nu skulle gå öfver fallet
här uppe, som då nyss var brändt, så att falaskan
ännu låg mellan stubbarne så fin och hvitgrå, så tyckte
hon att någon ryckte henne i kjolen ett par gånger
och hviskade något bakom henne.
"Inte tordes hon se sig om, det var gifvet, och i
detsamma flög det förbi henne någonting, som hon icke
kunde säga om det var menniska eller djur; det var
med detsamma som om hon fått bly i benen, hon
kunde icke röra sig från stället och håret reste sig
på hufvudet på henne, så att halsduken for af henne.
Inte hade det heller varit värdt att försöka springa
fatt det der spökelset, ty det flög så fort som en fjäder
flyger för vinden och likväl såg hon alltjemt hvart
det tog vägen.
"Till slut stannade det, och en hel hop sådana der
små ljus, som vi begge sett der nere öfver kärret
många gånger, kommo liksom församlandes, så att det
blef en stor blå eld, som lyste långt omkring, och mor
såg nu mycket väl att det svarta spöket, som gått
bakom henne och sedan farit förbi, var intet annat än
Skräll-Maja, som nu stod stilla i eldskenet, men bredvid
henne stod ett annat spöke, som höll ett knyte under
armen och hvem detta var, det kan du då aldrig i
evighet gissa."
"Nej, necken heller, hur skulle jag kunna det,
om det icke var hin håle sjelf eller skogsrået," sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
