Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vänta, skall du få höra. Han hade ett knyte
under armen, som jag sade, och det räckte han åt henne
och sade så här: "Det var en lycka att råka på dig
här, Margareta", och då Skräll-Maja drog sig tillbaka
och tycktes icke vilja taga emot det der byltet, så
sade han sedan: "Du har ju hört hvad jag sagt, det
är din matmoders befallning ... här finns intet annat
råd" ... och så drog han fram ur bröstfickan en liten
pung, som han öppnade, och bara klara små guldpenningar
rullade fram, och af dem tog han en hel hand
full och lade i Skräll-Majas förkläde. Mor såg hur de
blänkte i eldskenet, det var så det gnistrade i ögonen
på henne; och sedan så lade han byltet helt sakta
ned på marken och vände sig om för att gå sin väg;
men Maja tog tag i hans rock och sade någonting på
ett språk, som mor icke kunde förstå, och karlen eller
spöket eller hvad han var för slag svarade på samma
sätt och pekade på knytet, som låg emellan dem.
"När de så der hade pratat en stund, så räckte
han Maja handen och sade på kristet språk igen:
"Det börjar redan dagas, jag måste skynda, du får nog
höra af oss", och med detsamma var alltsammans
liksom bortsopadt. Det syntes hvarken eld eller Maja
eller någonting. Och mor tyckte det var som om hon
hade vaknat ur en djup sömn.
"Hon hörde tuppen gala i Tjellhagen bakom sig,
det blåste så svalt om hufvudet på henne och nu märkte
hon att hon hade tappat hufvudklädet och satt på
marken, med ryggen emot en stubbe, som kjolen fastnat
på.
"Klockan var omkring tio när hon gick ifrån
torpet om qvällen, och nu började skogen bli röd i
topparna af morgonsolen; så länge hade hon nu suttit
här på samma ställe.
"Det tycktes henne kontant som om hon varit i
sjelfva Blåkulla, och visst och sannt är det, efter hvad
hon sjelf säger, att hon sedan den natten aldrig haft
en helsodag. Ryggen drogs ihop af värk som han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
