Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstet, och tårarne komma mig i ögonen utan att
jag vet’et."
Janne böjde ned hufvudet och grät. Utan att
veta det, hade han beskrifvit en farligare trolldom än
den, hvarom hans kamrat talat, en trolldom som råder
öfver hjertat, antingen det klappar under den moderna
fracken eller under den randiga yllevästen.
"Du nämnde om unga baron," återtog Olle, sedan
båda suttit tysta en stund. "Jag har nog hört det
också, men för den saken kaverar jag nästan; om han
också skulle ha kastat ett öga på flickan, så har han
nog fått andra tankar, sedan den der rara fröken
kommit, som han ska gifta sig med."
"Det gör mig just lika mycket. Aldrig i verlden
kan Gunild ändå bli min hustru, det känner jag nog.
Och aldrig heller kan jag bli nöjd och lycklig mer,"
sade Janne sorgset.
"Ja, ja, besanna du mina ord en gång, du blefve
icke förnöjd och lycklig om du finge henne. För att
Skräll-Maja är en sate, som kan både ett och annat,
det är visst och sannt, och att Gunild är af samma
rot det är säkert, hon skulle annars icke ha så mycket
att syssla på sandmoen i deras kula, med både Maja
och hennes svarta pojke, som länsman haft i förhör
så många eviga gånger, fast han allt är så inlärd af
modern att ingen fäller honom. Hvem tror du det
var, som slog postiljon och tog alla brefven, och far
dins klocka se’n, om inte han? Jo, säkert, men se
Maja är illslugare än sjelfva lagman, och inte kom
man på dem med ’et inte."
"Tyst, hvad var det?" sade Janne afbrytande och
reste sig till hälften upp.
Ett torrt, undertryckt skratt hördes tätt intill de
båda ynglingarne, och en lång och smal gestalt, krökt
emot en käpp, syntes på gångstigen, som gick öfver
ängen der de sutto.
"Det är Skräll-Maja, trodde jag icke det; när en
talar om trollen, äro de icke långt borta," sade
Olle sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
