- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
101

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ju Simons mungiga der nere i byn, hur han spelte
till dansen, det är ingen annan än han, som kan surra
och drilla så flinkt, hur skulle han kunna vara här nu?"

De aflägsna tonerna af violinen nådde i
detsamma genom nattens lugn hans öra, och antingen
inbillade han sig det eller hörde han verkligen
mungigan deremellan.

"Usch, sådant sattyg," mumlade han sakta, "tänk,
om han sitter der nere på logen och spelar och likväl
med detsamma går och klifver här uppe i skogen!"

Det gick en rysning öfver hans rygg, och det var
först efter ännu ett ögonblicks besinning som han
beslöt sig att längre följa Gunild.

Emellertid dröjde det icke länge innan den unga
flickan, hvars ljusa kläder skymtade framför honom
mellan buskarna, stannade, såg sig omkring och tycktes
lyssna. Hastigt spratt hon till, uttalade hviskande några
ord, som Janne icke kunde höra, fortsatte åter sin väg
och försvann.

Janne smög sig skyndsamt efter, lutade sig ned
till marken, böjde sakta undan grenarne, som hindrade
honom att se, och uppgaf ett ofrivilligt rop af sorg
och öfverraskning.

Skogen hade här för längesen blifvit afbränd, och
i de mörka granarnes ställe växte nu smidiga ljusgröna
björkar och aspar med sina aldrig hvilande löf.
Marken var betäckt med tät och fin grönska, och hela
denna fria plats, som låg framför Jannes blickar, liknade
en stor vacker löfsal, innesluten af täta, gröna väggar.

Det var likväl inte stället der han befann sig,
som fäst hans uppmärksamhet, det var Gunild, som
med kärlekens småleende gick emot en ung man, hvilken
tycktes hafva väntat henne, och nu sträckte sina armar
emot henne.

Jannes omedvetna utrop nådde emellertid hennes
öra, och hastigt lösgjorde hon sig ur älskarens famn
och höjde hufvudet lyssnande.

Som Gunild nu stod var hon så vacker, att en mera
förfinad smak än den stackars Jannes skulle funnit henne skön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free